Varför får jag inte ha en assistanshund

 Jag sedan länge har velat ha en assistanshund men det får jag inte. Argumenten är att jag inte kan släppa ut den på en morgonpromenad. Ett annat argument är att jag inte kan plocka upp bajs efter hunden. Det är I för sig sant men assistenterna är mina förlängda armar. Jag köper inte det sista argumentet men jag köper det första halvt åtminstone.

Jag tror att jag skulle må så mycket bättre om jag hade en hund. Forskning tyder ju på att man mår bättre av djur. Jag har själv sett det när assistenterna har haft med sina hundar. Men nu jobbar en allergisk assistent hos mig. 

Min psykiska ohälsa (känsliga läsare varnas)

 Nu ska jag vara ärlig så det kanske låter som att jag bara vill ha uppmärksamhet. Jag har fått höra det mycket från samhället.

Ok nu börjar vi. Jag har lidit av depression och ångest sen årskurs 6-7 men i årskurs jag tror det var i nian som det började på riktigt. Jag började allt mer bli utanför i plugget och kände mig allt mer otillräcklig. Tankarna varför "vill ingen umgås med mig" och "jag borde ta livet av mig" allt mer. Ångesten var hemsk på gymnasiet och jag började självskada mıg, vilket slutade med att jag inte kunde plugga kvar På ett RIksgymnasie går man fyra år istället för tre år. Jag "hoppade" av gymnasiet i trean eller fjärde året. Jag skar mig och tog en mindre överdos.

Hur mår jag idag?

Jag mår dåligt och har en odiagnoserad ätstörning. Min ångest över att äta är så jävla stor. Ångesten som jag bär på hela dagen är så himla jobbig.. Att inte få tillgång till verktyg för skada mig själv är nog det som gör mig mest ledsen. Nu lär många tänka wtf sa hon nu? Ja, jag är mest ledsen för att jag inte kan sibba (self-injury behavior) Vet ni varför? Jo för om jag inte kan få slå, bita eller skada mig går jag ner i en djupare svacka, då äter jag inte.

Jag varnade er. I denna blogg kommer jag vara ärlig. Tål ni inte det så läs inte min blogg då! 

Hur är det att inte kunna tala med munnen?

 Jag kan ju inte prata med munnen och många tror att jag har ett förståndshandikapp bara för att jag inte har talet. Jag vet att många blir förbisedda även jag. Jag menar att folk frågar mina "vad vill hon ha" när jag sitter där och kan svara själv.

 Jag blir irriterad när folk inom vården fråga assistenterna hur jag mår. Jag tycker att vårdpersonal om några borde begripa att bara för att man inte kan prata med munnen betyder det inte att man är förståndshandikappad. 

Hur pratar jag? 

Jag pratar med hjälp av en bokstavskarta, min Samsung galaxy Tab s8+ och min Komunlikations dator med en huvusmus. Jag använder också bliss och av TSS. Bliss är ett symbolsspråk som är indelat i olika färger som är olika ordklasser. 

• Vit = småord och frågeord t.ex en, vad
• Blå = pronomen t.ex jag, du
• Röd =verb och adverb t.ex är, älska
• Grön = adjektiv t.ex trött, glad
• Gul = substantiv 
• Grå = "hjälpord" t.ex snälla 

Och TSS tecken som stöd, det vill säga man pratar när man tecknar. Teckenspråket blir som en förtydligande.

Vem är jag?

Jag heter Caroline och bor i en lägenhet utanför Borås. Jag har en Cp-skada vilket gör att jag inte kan gå eller prata med munnen. Jag har också en släng av autism och ADHD. Jag har också psykisk ohälsa. Hmm, har jag nått mer? *skratt* Det är svårt att komma ihåg.

Jag pluggade på gymnasiet i Göteborg på Angereds gymnasiet, där har dom ett RIksgymnasie. Ett RIksgymnasie innebär ett gymnasium för funktionshindrade. Jag pluggade media

Mina intressen är FOTBOLL FOTBOLL och åter fotboll. Jag älskar Elfsborg. Jag brukar åka och kolla på Nästan varje hemmamatch på Borås arena. Jag älskar teknik, saker som surfplatta och mobiler. Jag brukar hjälpa mina föräldrar.

Bloggens innehåll 

I denna blogg kommer jag skriva mina tankar och funderingar om livet både som funktionshindrad och allmänt. Jag kommer även skriva om min psykiska ohälsa för att jag vet att många funktionshindrade mår dåligt. Dessutom mår många dåligt och behöver veta att dom inte är ensamma.